Ulven i folktron

DEN STORA STYGGA VARGEN

Text: Ida Nordén Illustration: Elias Arvidsson

Godnattsagan handlar om hur en rödklädd, oskyldig flicka och hennes farmor blir lurade och uppätna av en ondskefull varg. Sedan släcks lampan och den fluffiga nallen får trösta och hålla sällskap i sängen. Vargen hotar och björnen tröstar. Harmlöst kan tyckas, men det är långt ifrån en slump.

 

I den nordiska mytologin berättas om Lokes son Fenrisulven som med tiden växte sig till ett så stort monster att asarna blev tvungna att binda fast honom. Vid jordens undergång, Ragnarök, skulle Fenrisulven slita sig loss och självaste Odens förgås i hans käftar. Avbildningar, fabler och sägner om vargen går långt tillbaka i kulturen. Den nordiska mytologin är knappast ensam om att teckna en djävulsk bild av vårt största rovdjur. Den ondskefulle vargens blodtörst och hänsynslöshet löper som en röd tråd genom folktron. Det handlar om vargar som smyger runt husknuten och bestialiskt slaktar hela grupper av tamboskap, eller ännu värre — biter ihjäl oskyldiga små barn. Traditionen går tillbaka så långt som till antik tid i Europa. Per Peterson är etnolog vid Uppsala Universitet och har forskat och skrivit böcker om folktro och fabeldiktning om bland annat vargen.
     — Vagens epitet i fablerna är glasklart; ren ondska, säger han.     

Vargens farlighet syns tydligt i de gamla fablerna, i litteratur och i mytologin. Per Petersons forskning visar inga egentliga avsteg från den intrampade stigen — vargen är genom århundraden en ganska konsekvent ondskefull varelse.
Per Peterson säger att dagens aviga inställning till varg följer en lång, nästintill obruten tradition.
      — Folktron kan hjälpa oss att förstå att synen på vargen inte är ny, inte en följd av den situation som vi har idag, säger han.
      I viss mån säger han att myten och folktron lever kvar än idag. I samband med att man fridlyste vargen i Sverige år 1966 uppstod nya myter som handlade om att Naturvårdsverket illegalt skulle ha placerat ut varg i de svenska skogarna.
      — Det kan man ju kalla en typ av trosföreställning, säger Peterson.
      Även föreställningar om att vargen är ett dödligt hot mot människan lever kvar, trots att vi i Sverige inte har några dokumenterade angrepp sedan 1800-talet.
      Per Peterson jämför vargen med björnen. Han säger att björnen är ett potentiellt större hot men att den i myt och litteratur har fått anta ett annat epitet än vargen; godtrogen snarare än ond. Kramdjursindustrin kan också ha ett finger med i spelet om hur vi ser på nallen.
      — På andra håll i Europa ser man annorlunda på vargen, men här i Skandinavien har vi en lång tradition av det här synsättet, säger Per Peterson.     ▲

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs också