Från lamm till tröja





























BÅVENS SPINNHUS

Text och bild: Frida Geisler

I mitten av Södermanland ligger Båvens spinnhus, döpt efter sjön med de hundratals öarna som hittas intill. Precis innanför ytterdörren på den gamla industrilokalen hänger fyra par ulltofflor på krokar märkta ”besökare”. I köket är det dags för fika, men inte ens det nybryggda kaffet rår på doften av natur, värme och utflykt. Doften av ull.

Runt frukostbordet i Båvens spinnhus sitter fyra kvinnor. Mellan knäckebrödstuggor och kaffesörplande pratas det om tvåtrådigt garn och prostitution.
   – Ordet spinnhus håller nog på att falla lite i glömska tror jag, men för 200 år sedan så var ett spinnhus alltså i princip ett kvinnofängelse dit man skickade kvinnor som ansågs ha prostituerat sig. Så fick de sitta där sedan och spinna, dagarna i ända, säger Kerstin Karlén, 59, som är en av spinneriets två fasta anställda. Alla runt bordet skrattar när hon förklarar att de ju också är kvinnor som ägnar sina dagar åt att spinna garn och att det därför var mer än passande att kalla verksamheten för Båvens spinnhus, snarare än spinneri.
    När Marianne Fröberg, 68, som är spinnhusets ideella VD, gick i pension ville hon göra något med all den tid hon fick över. Hon gick till ett stickcafé. Väl där träffade hon en kvinna som stickade med garn gjort på ull från hennes egna får och Marianne blev genast intresserad. När hon upptäckte att det på de allra flesta ullspinnerier var en väntetid på två år för att hon, från det att hon tagit kontakt med spinneriet till dess att hon hade färdigt garn i handen, tog hon helt sonika saken i egna händer. Åsa Nordqvist, 50, spinneriets andra anställda, borstar ihop smulorna på bordet framför sig, de som vittnar om den nyss uppätna smörgåsen.
    – Hur länge har du fått vänta på ditt garn nu då, Marianne, säger hon.
    – Ja, först var jag ju tvungen att skaffa får, så det har nog i alla fall nästan gått på ett ut, svarar Marianne. Alla runt bordet skrattar igen. Idag, ett och ett halvt år efter att Båvens spinnhus registrerades som företag är spinnandet i full gång.




Ullen anländer till spinneriet i papperssäckar och hamnar först av allt på sorteringsbordet. Där rensas den för hand och större bitar skräp och grova ullfibrer tas bort. Vendela Ahlstedt-Böcker, 39, studerar vid en hantverkslinje på yrkeshögskolan i Leksand och är Sveriges enda spinnarstudent. Hon går som lärling vid Båvens spinnhus och just nu står hon och plockar bort stora tovor och gammalt gräs från pälsen. Ullen framför henne luktar fortfarande starkt av får. Fettet från den sätter sig på både hud och kläder. Härifrån ska ullen bäras in till spinneriets tumlarrum. Där läggs den handsorterade ullen i en stor och blå, snurrande trumma som även den ska sortera bort skräp och fibrer som inte passar sig för spinning. För att kunna spinna ett så fint garn som möjligt vill man inte bara få bort de allra grövsta fibrerna, utan även de som är väldigt korta. Golvet under tumlaren är fullt av små ulltussar. Bruna, vita, grå.
     Efter att ullen har tumlats måste den tvättas och torkas, innan den kan fortsätta bearbetas. I tvätten avlägsnas så mycket fett från ullen att tvättvattnet inte kan släppas rakt ut i avloppet. Fettet samlas i en gigantisk plastdunk och fettet lämnar inte spinneriets lokaler förrän dunken är nästintill full.
     – Tvättmaskinen vi har här är speciellt framtagen för just ull som råvara. Men ett ullplagg behöver du å andra sidan i princip aldrig tvätta. Det är sant, jag lovar, säger Kerstin. Om din ulltröja blir smutsig eller luktar illa så kan du bara hänga ut den på en galge, allra helst i lite fuktigt väder, så släpper all smuts och all lukt. Det är nästan magiskt alltså.






































När ullen är ren och torr går den igenom picklemaskinen som utför en slags uppfluffningsprocess där fibrerna dras isär och blåses vidare från maskinen in i ett uppsamlingsrum. När fibrerna dragits isär tar ullen mer plats än tidigare och breder ut sig som ett tjockt täcke över golvet i rummet bakom picklemaskinen. Den påminner om möglet i ett två veckor gammalt glas med juice. Liggandes där behandlas den fluffiga ullen med olja och antistatspray för att den ska bli mer lätthanterlig. Efter detta är det dags att börja karda ullen, vilket innebär att fibrerna i ullen läggs åt samma håll och rätas ut. Kardningen sker i två steg och det allra sista skräpet rensas bort i rensverket, som alltså är den första delen av kardningen. Ullen som kommer ut ur rensverket skulle med enkelhet kunna förväxlas med sockervadd. Den nu förmildrade doften av får och landsbygd är det enda som påminner om vad det egentligen är. Nästa steg i kardningsprocessen är att låta den fluffiga ullen passera genom kardverket. Det är här ullen egentligen för första gången antar en ny form.
En stor del av ullen från svenska får slängs eller eldas upp, istället för att tas tillvara. En av anledningarna till just det här spinneriets uppkomst var försöka förändra just detta.
    – Vi spinner nästan ingenting av ull från rena köttdjur alls. Sådan ull känns som skumgummi när man tar på den och det är ingen rolig ullkvalitet att spinna, säger Kerstin. Men ibland använder vi det i mitten av våra mattgarn så att de ska bli lite tjockare. All ull går att använda, det gäller bara att veta vad man ska ha den till.
    Båvens spinnhus tar till största del emot ull från får, men kan även förädla ull från alpacka och mohairget. Just här har de möjlighet att ta emot volymer av ull på mellan 5 och 20 kilo. Det är inte många andra spinnerier i Sverige som kan tänka sig arbeta med så små mängder ull som fem kilo, vilket gör att Båvens spinnhus idag tar emot beställningar och producerar kardad ull eller garn till kunder från hela landet.
    – 30 procent av vår arbetstid går åt att städa och rengöra maskinerna. Ibland gör vi så att vi kör all ull från en kund i ett sträck och ibland gör vi så att vi kör vit ull i ett sjok, sedan den gråa och så vidare. Men de som lämnar in ull till oss betalar ju för att faktiskt få garn av sin egen ull, så då går det ju åt en hel del tid för att göra rent i maskinerna mellan gångerna, så att det får rätt ull, säger Kerstin och lägger på ett nytt lass tvättad och torkad ull på picklemaskinen.

Kardverket är spinneriets hjärta och där finns möjlighet att producera fyra olika typer av kardat ull. De kunder som spinner eller tovar sitt eget garn i hemmet och bara vill få sin råull förädlad och inte spunnen beställer antingen kardband eller kardflor. Kardbandet är ull som kardats och dragits ut, men inte spunnits. Den typen av kardad ull lämpar sig bra för hemspinning. Kardfloret å andra sidan är ull som kardats i stora flak, snarare än i längre remsor och köps oftast av de som vill använda sin ull för tovning. Kardverket kardar även ull till sträckgarn, vilket är den ull som sedan till slut hamnar i spinnmaskinen. Slutligen kan även ullen kardas till mattgarn, vilket också är ull som inte spinns, men som är mer garnliknande än vad kardbanden är.

     – Om du ska vara ute i skog och mark en hel dag så ska du absolut klä dig i ull, i alla fall närmast kroppen. Ullen håller alltid 37 grader, alltså kroppstemperatur, när du har den på dig, säger Kerstin. Hon berättar en historia om en bekant till henne som var ute och åkte skoter tillsammans med en vän, en bit utanför Jokkmokk. Skotern körde fast och de två kvinnorna blev fast i snön en lång stund. Den ena av dem hade ett par moderna, fodrade vinterkängor, den andra hade kängor av ull. När de, efter flera timmar i åtskilliga minusgrader, äntligen kom hem hade kvinnan i de moderna kängorna förfrusit sina fötter, medan ullkängorna hade klarat kylan.
     – När ull kommer i kontakt med vatten som uppstår en kemisk reaktion som gör att temperaturen höjs med en grad. Det gör att du inte blir kall, även om dina ullvantar eller sockor blir blöta, fortsätter hon. Åsa river loss ett stort flak kardflor från kardverket och lägger det på ett bord intill. Det hänger lite ull från hennes ena hörselskydd.
     – Ull kan också bära nästan 30 procent av sin vikt i vatten innan det ens känns att det är blött. Det är helt unikt för ett material och perfekt om du ska vara ute en hel dag, till exempel, flikar hon in.

Innan ullen kan börja spinnas måste det kardade sträckgarnet passera genom spinneriets sträckverk där ullfibrerna till sist placeras parallellt med varandra och sträckgarnet dras ut till att bli mer än dubbelt så långt. Spinnmaskinen på Båvens spinnhus kan spinna upp till åtta trådar samtidigt och när garnet passerar genom spinnmaskinen tvinnas det runt sig själv och snurras sedan näst intill hypnotiskt upp på spolar. De fulla spolarna flyttas sedan till tvinnaren där två, tre eller fyra spunna trådar tvinnas samman till en enda. Det gör garner både starkare och tjockare. Det garn som produceras för Båvens spinnhus egen del är oftast två- eller fyrtrådigt, men de kunder som lämnar in sin ull för spinning har naturligtvis själva möjlighet att styra över hur deras slutprodukt ska se ut.
     – Det är ullens kvalitet som till stor del avgör hur garnet blir. Vi kan spinna tjockare och tunnare garn, men vi kan inte påverka hur mjukt eller följsamt det blir. Fibern har makten, säger Kerstin.
     När garnet lämnar tvinnaren är den nästintill färdigt. Det allra sista som görs innan det blir nystan av garnet är att dra tråden genom het ånga som fixerar och låser fast ullfibrerna och gör garnet ännu lite tåligare. Efter fixeringen är garnet färdigt. Redo att förvandlas till de vantar, mössor och sockar som har värmt och kommer fortsätta värma kalla vinterkroppar i generationer.
     – Det här är verkligen världens bästa material, säger Kerstin.     ▲

Läs också